”Han låter tider och stunder skifta, han avsätter kungar och tillsätter kungar, han ger de visa deras vishet och de förståndiga deras förstånd” (Dan. 2:21).
De nyhetsrubriker och politiska tal som varnat för den israeliska demokratins undergång har varit obarmhärtiga under flera månader.
Meningsskiljaktigheter inom israelisk inrikespolitik är inget nytt, men de rubrikhungriga internationella nyhetsorganen har framställt historierna och varningarna som bevis (!) på Israels förtryckande och t.o.m. diktatoriska natur. En guldgruva för Israels kritiker.
Såväl politiker som självutnämnda förståsigpåare har stått på barrikaderna och krävt att premiärminister Benjamin Netanyahu ska avgå, låta andra ta över och rädda staten från demokratins överhängande undergång.
Men här har vi den springande punkten: Det är just politiker och förståsigpåare som varit på krigsstigen, var och en med sin specifika agenda. Den ene efter den andre har kunnat identifieras som oppositionspolitiker eller kommentatorer kända för sin fiendskap gentemot premiärministern.
Det gångna året har upplevt tre nationella val av medlemmar till Knesset (parlamentet) och premiärminister. Samtliga slutade i dödläge utan att något parti kunde bilda en regeringskoalition baserad på 61 eller fler av Knessets totalt 120 medlemmar. Till sist enades man den 20 april om en krisregering ledd av Netanyahu fram till oktober 2021. Hade även detta försök misslyckats, skulle en fjärde valomgång ha ägt rum den 4 augusti.
De tyngsta anklagelsepunkterna, var och en åtföljd av fördömanden och varningar om den dödsmärkta demokratin, är följande:
• Netanyahu klamrar sig fast vid makten utan mandat;
• Netanyahu har suttit på sin post alldeles för länge (sedan 2009);
• Netanyahus parti, Likud, har stängt domstolar och parlament; och
• Netanyahu står under åtal och borde avgå för att bemöta dessa.
I själva verket är anklagelserna grundlösa:
• Så länge som en ny koalition inte kunde komma till stånd var det den föregående, ledd av Netanyahu, som fortsatte regeringsarbetet. Israels två största partier vägrade att överge sina låsta positioner. Att ge vika på en enda punkt eller tillerkänna motståndarpartiet en ministerposition skulle inneburit att avstå från makt, vilket inget av partierna var villigt att göra med tanke på deras i stort sett samma styrka. Månader gick medan partierna fortsatte sitt ställningskrig, men demokratin var inte död.
• I Israel har varje parti rätt att själv utse sin ledare för obegränsad tid, genom omröstning eller utnämning. Tysklands förbundskansler Angela Merkel har haft makten sedan år 2005 och lett sitt parti, CDU, mellan åren 2000 och 2018. Den holländske premiärministern Mark Rutte har styrt Nederländerna sedan 2010 och varit partiledare i VVD sedan 2006.
• Det är sant att Israels justitieminister har stängt ner domstolarna – som en följd av coronaviruset. Så skedde också i Europa när infektionsrisken ökade och stängningsorder utfärdades.
Efter att i vanlig ordning ha avslutat en daglig session fastställde Knessets talman, Yuli Edelstein, allmänt respekterad som en rakryggad politiker, datum för val av ny talman i enlighet med Knessets stadga. Men Högsta domstolen överskred sitt mandat i avsikt att påskynda processen, och ålade Edelstein en omedelbar omröstning för val av talman. Edelstein, medveten om att domstolen gått för långt, avgick istället för att ge efter för en illegal befallning.
• Fastän Netanyahu den 24 maj kommer att ställas inför rätta för gamla åtalspunkter, ålägger lagen honom inte att lämna sin befattning. Domstolsväsendet kan heller inte tvinga honom därtill, eftersom detta skulle innebära ett ingrepp i maktfördelningen.
I Bryssel kommenterar Jenny Aharon, rådgivare i frågor rörande förhållandet mellan EU och Israel och direktor för Golden Gate Public Affairs: ”I en försvagad demokrati skulle det inte förekomma tre val under loppet av ett år” för att försöka åstadkomma en ny regering. Dessa val är snarare bevis på demokratins livskraft och illustrerar på ett avgörande sätt att Netanyahu saknade ”diktatoriska färdigheter” (Jerusalem Post: ”Israel, en superdemokrati”, 13 april 2020).
Aharon påpekar att den Arabiska Samlingslistan utökar sina mandat: ”Vi har sett en drastisk ökning av dess parlamentsplatser, trots att de inte erkänner Israel som en judisk stat. Knesset har aldrig varit så mångfacetterat som idag.”
Hon betraktar det utdragna parlamentariska dödläget, där t.o.m. oppositionspartiet fått mandat att bilda en koalitionsregering, som ett tydligt bevis på att ”Israel verkligen är en superdemokrati”.